Jag har nog aldrig i hela mitt liv blivit så lättad som när läkaren sa till oss att det inte är något fel på vår lilla tjej. Att hon är lika fin och frisk som vilken bebis som helst. Ska på ett till UL i vecka 22, bara för att lugna oss (och smygkika på undret igen). Jag var yr av lättnad när vi gick därifrån och mina ben darrade, ett under att dom bar mig därifrån. Våran lillfis...=)