Allt känns jättebra så länge jag inte tänker på det, eller så länge som jag låssas att allt är bra. Men när jag slutar låssas så känns det förjävligt!! Det gör så jävla ont inuti och jag är panikslagen över framtiden. Vart jag ska bo, ungarnas dagis, hela jävla skiten. Jag blir förbannad för att han gör så här! Man FÅR INTE göra så här när det är barn inblandade! Jag har bott här i snart tre månader. Sagt hej då till allt hemma i Avesta för att bo här och då gör han så HÄR!! Hade det bara vart jag hade det vart en helt annan sak, men nu är det två små barn med i bilden. Felicia är ÖVERLYCKLIG att mamma och pappa bor ihop. Hon kommer bli helt förstörd när vi flyttar, och måste vi flytta hem till Avesta igen så blir det bara varannan helg.... Igen...

Jag vill bara lägga mig ner och gråta och skrika och få allt att försvinna, men det blir inte bättre av det. Snarare värre.

Just nu hatar jag honom....