Allt som krävs är inledningsmusiken för att sorgen ska sänka sig över en och krama om hjärtat. Bara två sekunder in i filmen!! En film som nästan varenda tjej i hela världen sett ett x antal gånger, storbölat och torkat sina snoriga näsor mot tröjärmen i brist på annat. Själv såg jag den fem gånger på bio när den kom, grät lika mycket varje gång, ibland mer för att jag visste i förväg vad som skulle hända. Nu sitter jag här med en kramade hand om mitt hjärta som vägrar släppa taget, den drar mig mot tvn och filmen som visas där. Men jag vill inte!!! Har sett den så många gånger redan. Kanske ska glutta lite grann.... Jag talar så klart om Titanic, men det visste ni ju redan...=)