Jag hade glömt bort hur det är att känna så här, snart fyra månader senare så känner jag mer o mer o mer för varje dag som går. Det pirrar i kroppen och små fjärilar fladdrar i magen. Jag vill vara med min babe varje timme på dygnet och jag saknar honom mer för varje sekund som jag är utan honom. Fast jag kan inte låta bli att tycka det är lite jobbigt att känna så här. Längta efter någon jämt, vilja vara med någon jämt, känna sig lite klängig för att man vill det jämt...=) Klart jag vill vara själv ibland, det vill väl alla, men med J så kan jag vara själv utan att vara det. Tycker om det...=)

Så om du inte har fattat det ännu babe så är jag tokkär i dig!!!!