Inatt hade jag världens mardröm, av den typen som varade i en evighet och gjorde så ont i hjärtat att jag grät när jag vaknade. Som var så verklig att jag måste behärska mig för att inte gråta igen. Mitt hjärta värker fortfarande.

Jag drömde att älskade älskade L hade tagit livet av sig, på ett så dramatiskt sätt tänt eld på sig själv (det mest overkliga i min dröm!!). Ingen av oss nära anade något. Lilla F hade blivit runt fem år och fattade ingenting. Jag försökte finnas där för alla och kontrollera min sorg för att vara stark. L hade lämnat brev åt dom närmaste, på små personliga ställen, där och skrev att hon älskade dom men att hon inte orkade mer. Men jag hade inte fått något, kändes tungt att inte få ett sista farväl.

Jag har nog aldrig vart med om att ha ett så tungt hjärta i en dröm! Den smärtan jag kände i drömmen har jag inte känt sen min mormor gick bort för åtta år sedan. Det värsta mardröm jag någonsin haft.

Jag älskar dig L!! Våga aldrig mer uppenbara dig i mina drömmar på det sättet =). Du skrämmer skiten ur mig! Gör du om det blir jag arg! ÄLSKAR DIG GUMMAN MIN!!!