Jag blir sjuk i hjärtat när jag läser om barn som inte finns längre. Sjukdom, mördare och olyckor. Jag gråter varje gång jag läser en artikel om ett barn som gått bort. Mitt hjärta går sönder och blöder vare gång jag tänker på att det även kan hända mina barn eller barn i min omgivning. Babe säger att jag inte ska läsa artiklarna om jag mår så dåligt av dom, men jag kan inte låta bli. Jag dras till dom. Dom får mig att inse hur skört livet är och att man ska ta vara på varje minut tillsammans med sina nära och kära. Jag förundras över hur starka föräldrarna är som orkar och kan ta sig igenom något så hemskt. Jag vet inte hur jag själv skulle kunna överleva utan mina barn. Dom är mitt allt!! Vad var jag innan jag fick dom?

Läste en artikel på aftonbladet idag. En liten flicka i samma ålder som Flisan som gick bort efter en elakartad hjärntumör. Hon gömde små lappar till sin familj som dom hittade efter hennes död. Vilken lycka att hitta dom!!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6034089.ab

Älskar er alla!!! Pözz