Går in i vecka 36 idag. Kommer närmare och närmare förlossningen. Känns jobbigt. Det är skönt att jag ska till auroran på måndag då paniken lite smått börjar göra sig påmind. Men jag märker en skillnad på rädslan nu och förut. Förut så var jag mest rädd för att tappa kontrollen, men nu litar jag på att jonas kommer finnas där för mig och hjälpa mig slappna av och vara "där".
Det jag istället är mest rädd för nu är smärtan. För det kommer göra ont, så inåt helvete. Går inte att göra något åt... Det bästa jag kan göra är att slappna av och hantera den på bästa sätt. Det kommer gå finfint, det VET jag. Jag VET att den inte på något sätt kommer bli lik flisans förlossning, för det tillåter jag inte.
det kommer att gå bra....