Sitter och njuter av en kopp kaffe och lite Queen i min hörlurar. Försöker att ignorera smärtan i höger sida av magen. Ligamenten som protesterar. Min kropps sätt att säga ifrån. Den här helgen har vart intensiv. En jobbig helg, den värsta på länge faktiskt. Två gånger har jag hunnit med att bryta ihop. Ibland så pallar inte psyket med i svängningar upp och ner tror jag. Och med en tonårstrotsig sexåring på toppen så brister det till slut. Flisan har vart i sitt esse den här helgen. Det har vart mycket bråk, skrik, gråt och elakheter. Tyvärr mycket av det från mig. Sen att man har konstant sömnbrist gör ju inte saken bättre...

Bestämde mig för att låta Flisan vara hemma idag. Efter helgen så pallade jag inte att ställa klockan igår kväll. Tror att det var ett bra beslut. Så här länge som jag fick sova i morse har jag inte sovit på länge (med kidzen hemma). Tio i åtta slog jag upp mina blå. Och inte för att någon väck mig. Vilket är väldigt förvånande. Agnes har ju för vana att ALLTID komma in till oss mellan sex och sju på morgonen. Nej nu när jag vaknade så hörde jag tjejerna sitta på golvet i sitt rum och leka med barbiedockor. Inget bråk, inget skrik... Bara lugn... och ro. Första gången på länge jag kände antydan till ett litet leende på läpparna..=) 

Dom är fortfarande på rummet och leker. Jag njuter av kaffet och Queen, min kropp protesterar med ligamentsmärtor och  förvärkar. Jag är trött, för trots en liten sovmorgon så har det vart mycket vaket inatt. Men jag tänker njuta av dagen, på soffan, vid datorn eller på sängen. Vila.....