INTERVJU  Hjälper det att läsa på om förlossning, eller ska man lita på att kroppen vet vad den gör? Är det omöjligt att styra sina tankar och kontrollera smärtan, eller kan man påverka sin förlossning genom att välja vad man packar i sin ”mentala väska”?
Maria Engström arbetar som barnmorska och lär även ut mindfulness. Hon är övertygad om att varje barn kan få en bra start på livet och att varje kvinna kan få en bra förlossningsupplevelse.

Hur känns det att intervjuas såhär på nätet Maria?
Ovant men positivt att låta det ta tid och kunna utveckla svaren på frågorna (red:s kommentar: Intervjun har gjorts via e-post)

Berätta lite om dig själv. Vem är du?
Jag är 3-barnsmamma, barnmorska och hundägare som drivs av en inre kraft att göra allt jag kan för att barn ska få en bra start i livet. Jag älskar mitt jobb som barnmorska!
Jag blir också för varje år mer och mer uppmärksam på vilket mirakel själva livet är. Jag jobbar sedan 20 år som barnmorska och har jobbat med förlossningsrädda kvinnor i 10 år.
Idag utbildar jag förlossningsbarnmorskor och barnmorskor inom mödravård i ”Mindfulnessbaserat stöd till födande kvinnor”. Jag håller i profylaxkurser för föräldrar i Falun men startar nu i januari 2009 även upp kurser i Stockholm (www.mecora.se) Jag föreläser i ämnet och har gett ut en CD-skiva och en broschyr. Jag ger också 8-veckorskurser i Mindfulness för ”allmänheten” (inte gravida).

Varför ville du bli barnmorska? Var det ett tidigt beslut i livet, eller något som växte fram?
Jag skulle bli något annat när jag var tonåring, sedan kom det bara till mig att jag skulle bli barnmorska. Det var inget jag behövde fundera på. Plötsligt en dag så var barnmorska jag skulle bli, det kändes väldigt övertygande.

Vad är det roligaste, respektive jobbigaste, med ditt arbete?
Det krävs olika insatser av mig som barnmorska och det är det som är roligt, att jobbet aldrig är likadant. Ibland får man vara bredvid och genom att föräldrarna känner tryggheten att jag finns i bakgrunden och rycker ut när det behövs så kan de helt ägna sig åt att föda. Ibland krävs det mer och jag som barnmorska kan känna mig som ”smärtlindringen”. Om mitt stöd och min guidning inte funnits hade det krävts mycket mer medicinsk smärtlindring och ändå upplevts svårt.
Att arbeta med förlossningsrädda kvinnor är givande och tacksamt. Dels att ge dem tid så de får berätta om sin första upplevelse för att kunna bearbeta och sedan lämna den och gå över till den kommande förlossningen som är en ny upplevelse. Jag kan då ge dem en ny strategi med ”redskap” att använda denna gång.

Du har varit barnmorska under väldigt många år. Märker du någon skillnad på gravida idag jämfört med hur det var när du var ny som barnmorska? (ex mer oroliga, nojjiga, vaksamma, ovaksamma osv).
När jag började som barnmorska så var det en föda-naturligt-våg som gick över landet (1989) och det märktes tydligt att kvinnor var mer förberedda på att hantera smärta.
Idag har fler svårt för tystnaden och att inte göra något, att bara vara i sitt födande. De har svårt att stå ut med den ovisshet det innebär att föda barn och vill veta hur lång tid det tar etc. Sinnet/intellektet vill inte släppa ifrån sig kontrollen och många har svårt att släppa tankarna vilket också försvårar förlossningen. Många accepterar inte det som är, man vill ha det på ett annat sätt.

Idag använder många vill bli-are och gravida internet som en källa till information och möts på faktasidor och på många internetforum av många sorters information, från både amatörer och av proffs.
Hur känner du som barnmorska inför den utvecklingen? Blir barnmorskors kunskaper kanske till och med mer ifrågasatta idag? Använder du själv internet för att förmedla information, alternativt samla in information?
Jag använder Internet för att samla information ibland. Det är ett spännande forum.
Många kvinnor försöker stilla sin oro genom att läsa allt som finns på nät och i böcker inför graviditet och förlossning. Information hjälper till att förstå till en viss del. Information är viktigt... men egentligen behöver vi inte veta så mycket.
Kroppen vet hur den ska föda fram barnet, vi behöver egentligen inte gå på kurs och lära oss det. Likaväl som kroppen kan skapa det barn som väntas, så kan kroppen föda fram det barnet. Den kunskapen finns inlagrat i varje cell, men idag behöver vi lära oss och träna på (för det räcker ofta inte med att bara läsa) hur vi ska få vårt sinne/intellekt med på resan genom att stilla sig och följa kroppen. På så vis får kroppen jobba ifred utan oroande tankar som i sin tur utsöndrar stresshormoner och förlossningen upplevs svårare och kan ta längre tid.

Att barnmorskors kunskaper blir ifrågasatta ser inte jag som ett problem, det kan vara bra och kan betyda att vi behöver bli tydligare inför föräldrar. Det finns ju även barnmorskor som dras med i stress och oroar sig och inte kan vara närvarade hos den födande kvinnan och på så sätt påverka henne.

Vad tycker du är viktigast för de blivande föräldrarna att tänka på innan förlossning och hur tycker du att man ska se på sin stundande förlossning?
Jag rekommenderar att du som gravid kvinna sätter dig ner i lugn och ro och går med din uppmärksamhet in till ditt väntade barn och försöker föreställa dig barnet. Du kan ta med din partner i denna övning.
Förstå vad det är som gör att ditt barn växer inom dig, är det något som du behöver göra för att det ska ske? Din kropp vet hur den ska skapa ett barn. Ha tillit till att din kropp vet hur den ska föda detta barn. Men träna på att rikta din uppmärksamhet mot det som pågår i nuet (inte i tankarna) så du tränar ditt sinne på att vara här och nu.
Det är vårt sinne som inte vet hur man föder, som blir oroligt och då spänner vi oss och utsöndrar stresshormoner och förlossningen blir svårare. Du är inte dina tankar! Din medvetenhet är mycket större än dina tankar!

Det är viktigt att ha en strategi och veta hur man ska möta värkarna och smärtan.
Jag har mött kvinnor som varit oförberedda som hanterat andra stora utmaningar i livet men när de kommit i förlossningen har inte den erfarenheten räckt. De andra utmaningarna har haft en reträtt, man har kunnat hoppa av, i en förlossning är det inte så. Det är bara att fortsätta.
Då behöver man återigen släppa sitt intellekt som säger massa saker (det här går inte, jag vill inte mer, ta mig härifrån, jag vill dö etc) och istället vara i upplevelsen med hjälp av fokus på andningen och att andas in i smärtan. Stödet av partner och personal är centralt för att påminna kvinnan om detta.

Jag får ofta frågan om jag tror att det är viktigt att skriva ett sk förlossningsbrev? Du svarar nog bättre på den frågan skulle jag tro. Hur ser barnmorskor på förlossningsbrev?
Jag kan inte svara för alla barnmorskor. Men jag hoppas alla barnmorskor är lyhörda inför det kvinnan skrivit och inte värderar det på något sätt.
Ett förlossningsbrev hjälper mig att förstå den kvinna jag möter i förlossningsrummet, oftast är det första gången vi träffas. Jag kan få en snabb överblick hur hon känner inför förlossningen.
Det viktiga är att vi inte kallar det förlossningsplan utan att hon skriver det hon känner och vilka tankar hon haft. Vi kan ju inte planera en förlossning men att veta kvinnans inställning till smärta, amning, vad hon är orolig för om hon känner sig trygg etc. är viktig information för barnmorskan för att snabbt förstå vilken kvinna man har framför sig.

Vad tycker du är viktigast att tänka på under förlossningen? Och hur får man som föderska störst nytta av sin barnmorska under förlossningen?
Under förlossningen, försök att inte fästa dig vid tankarna så mycket. När tankarna kommer så släpp dem genom att rikta fokus på det som är nu. Släpp allt annat, blunda gärna, gå med ditt fokus inåt och rikta din uppmärksamhet på andningen. När tankar kommer (för det gör de) släpp tanken genom att rikta tillbaka uppmärksamheten på andningen.

Under värken släpper du allt annat, svara inte på frågor, blunda för då minskar intrycken utifrån. Se till att CTG-apparaten inte stör dig. Stäng av ljudet eller be barnmorskan ta ut den. Det är barnmorskans ansvar. Genom att under värken släppa den yttre kontrollen och ”hålla” dig i andetaget så upplever du en inre kontroll men du behöver släppa den yttre kontrollen för att hantera smärtan på bästa sätt.

I värkpausen kan du dricka, byta ställning, få information, du kan tala om för din barnmorska hur det går vad du känner och vad du behöver. Hon ser inte vad du tänker. Var ärlig! Det viktigaste är att det blir bra för dig. Du som föder har inget ansvar för barnmorskornas situation.

Du arbetar mycket med andning under förlossningen. Varför är rätt andning så viktig under förlossningen?
Använd andningen som ett ankare till ”här och nu”!
Andningen är kungsvägen ner i kroppen. Det är i kroppen kraften och energin ska vara när du föder. Många kvinnor idag lyssnar inte på sin kropp. Den ska fungera och när den är slutkörd blir man förvånad och besviken. Istället är det i vårt intellekt som mycket av energi och fokus läggs.
Under en förlossning handlar det om att släppa intellektet och låta kroppen göra det jobb den kan. Men eftersom vi ofta inte vet om att vi tänker oavbrutet är det just det som är svårigheten, att överlåta jobbet åt kroppen och inte låta sin tankar styra.
De förlossningsrädda kvinnorna som jag mött har så gott som alla beskrivit att de ”inte var där”, de ”stängde av” eller ”flydde mentalt” de tankar de haft under förlossningen som har lett till känslor av rädsla och panik. Den stressen är lamslående!
Smärtupplevelsen blir mycket svårare om tankarna ges stort utrymme. Om vi istället fokuserar med hjälp av uppmärksamheten på andetaget så får inte tankarna och känslorna samma utrymme och smärtupplevelsen minskar. Tankar och känslor kommer att komma så var tillåtande mot dina känslor men försök släppa tankarna genom att rikta andningen rätt i känslan.
En tanke kan säga: ”Jag vill inte ha det så här”, vilket gör upplevelsen mycket svårare än om tanken säger: ”Så här är det! Jag accepterar det som är nu, det gör ont att föda”
Att acceptera situationen som den är och förändras är oerhört befriande. Använd dig av den hjälp och smärtlindring som finns till hands.

Tekniken är inte det allra viktigaste, det viktigaste är att fokusera på andetaget. Jag rekommenderar en vanlig tyst inandning genom näsa eller mun och en lång utandning genom halvöppen mun ända ner i kroppen, ända ner i smärtan, samtidigt släpps kroppen ner tungt. Undvik inte smärtan, det gör det bara svårare. Acceptera och andas in i smärtan. När intensiteten i smärtan ökar under senare delen av öppningsskedet så kan kvinnan gärna låta, ha läten, under utandningen.

Påminn kvinnan om att vara ”här och nu”
Stödet är centralt i denna teknik/förhållningssätt. Kvinnan behöver någon, partner/personal/doula som påminner henne att fokusera på ”här och nu” ett andetag i taget, en värk i taget.
Under värken lägger partnern sina händer på kvinnans axlar och med ett lätt tryck följer han med ner på utandning för att påminna kvinnan om att kroppen ska sjunka ner trots smärtan. Partnern får en uppgift som är oerhört värdefull och känner sig mycket delaktig i förlossningen. Han/hon kan också påminna kvinnan om att ha öppna avslappnade händer, avslappnat ansikte trots smärtan och bekräfta kvinnan när han ser att hon sjunker ner, släpper spänningar etc. Jag brukar säga att han ska ”duscha” henne med goda ord.

Upplevelsen av att vara närvarande i födandet trots smärta och allt vad det innebär upplevs bättre än att mentalt gå därifrån och vara frånvarande. Är vi närvarande så har vi fullt stöd av våra hormoner som hjälper oss efteråt att knyta an till barnet och gör att minnet av smärtan tonas ned. Stresshormoner kan försvåra den proceduren.

Den här intervjun kommer läsas av många som funderar på att bli gravida eller redan är gravida och många som står inför en förlossning. Finns det något du vill säga till dem? Några visdomsord på vägen?
- Satsa mer på att packa din ”mentala väska” än den andra väskan!

- Din oro hjälper dig att förbereda dig, den är för de flesta normal. För de kvinnor där oron tar över ska man söka hjälp.

- Smärtan är ofarlig den öppnar din livmoder. Utan smärta hade vi inte förberett oss, se de smärtsamma värkarna som ”öppnare”, som en hjälp. Stora förändringar i livet känns.

- Förbered dig på och träna på hur du ska hantera smärta.

- Var ”här och nu” i födandet - det betyder att du har din uppmärksamhet på det som är nu. Känslan av ditt andetag är nu, känslan av din kropp mot underlaget är nu . Rikta andningen in i kroppen i smärtan eller in i trycket från barnet under värken. Släpp allting annat.

- Ha tillit till din kropp: Din kropp vet hur den ska föda men ditt sinne kan ta över när det börjar bli mycket smärtsamt. Förbered din partner på vad han kan göra för dig då. (Se ovan)

- Ett tips är att träna upp din medvetna närvaro och träna på förlossningsandningen med din partner genom övningar på skivan ”Mindfulness i födandet” som du kan beställa på www.mecora.se



Lisbeth