Inser att sömn är ganska så kört för min del. Jag får inte sova på kvällarna, nätterna eller mornarna. Pappa duger aldrig. Fick sovmorgon i morse, tills Olivia väckte mig klockan kvart över sju... Gallskrikande! Hon var nere med Jonas och dörren var stängd. Nästa gång blir det öron proppar i. Känns så trist att Jonas aldrig kan ta henne. Jag får inte sova, andas ut eller slappna av.

Och stackars Jonas känner sig så hjälplös som inte kan göra något. Nästa helg så ska han och Olivia sova hos sina föräldrar, sluta nattamma och så jag får sova. Så svårt att göra så i veckan när han jobbar varje dag.

Vilken sovmorgon jag fick, en hel timme längre än Olivia...