Jag kan ju inte direkt påstå att jag är van att hålla igång dagarna i ända. Gå upp, lämna på dagis, skola m.m. Morgonen har jag absolut ingenting emot, det är snarare eftermiddagarna som är jobbiga. Trötta griniga barn, trött grinig morsa. Mat ska lagas, plockas undan, fixa tvätt och in/ut med disk. Det är DET som är drygt. Speciellt när Olivia, som är extremt trött just då, hänger en i benen och skriker och gormar. Men ändå. Jag gillar det, jag känner mig viktigt. Att ha rutiner känns piss vissa dagar, men så är det väl alltid?

Så just nu längtar jag tills jag få jobb. Så det blir ännu mer en vana. När jag började utb så fanns server 300 lediga jobb som chaffis, nu finns det runt 60. Det har ju minskat dramatiskt! Och det skrämmer mig lite. Kommer det verkligen att bli lika enkelt att få ett jobb som jag trodde? Tvivlar starkt på det. Bara iden som kan utvisa....