Mår så jävla skumt. Åt rättiksgratäng som tydligen ska vara gott till middag. Var väl sådär. Men vid tio tiden så började jag bli lite smått illamående. Det blev värre, värre, värre och värre. Inget magont eller så, bara äckligt illamående. Tillslut var jag så illamående att jag bara gick runt runt och hade panik. Försökte skita, men nödig är jag inte. Försökte stoppa fingrarna i halsen ett otal gånger, men för första gången i mitt liv så funkade det inte!! Illamåendet blev bara värre och värre fram till ett tiden då jag kaskadspydde i en soppåse.

Blev bättre efter det, somnade en stund. Men vaknade igen av att jag hade ont i magen. Nu är klockan tjugo i fyra på morgonen, jag har ännu inte somnat för att mitt illamående är tillbaka. Känner mig skitnödig men kan inte bajsa. Försöker tvinga i mig lite äpple, har hört att det kan hjälpa mot illamående, sen så vet jag inte om jag är extremt hungrig eller kräkfärdig. En skum känsla.

Sammtidigt så fryser jag, som fan! Hela jag hoppar och skakar. Har kläder och täcke på mig men fryser likförbannat. Och mår illa, äpplet hjälper tydligen inte.

har gett upp hoppet om sömn inatt. Ska tydligen bo på toaletten.....

Det ekar tyst här hemma. En sån här tystnad var det evigheter sedan jag satt i. Det enda som låter är datorns surrande och fingrarna som slår emot tangenterna. Inte ens alkisgrannarnas gapande bryter tystnaden. Jag bönar och ber ofta om en sekunds lugn och ro. En tyst minut. Några djupa andetag och ny luft.

Men nu. Flisan och Agnes är hos sina pappor, min älskade själsfrände är på baluns hemma hos min lillebror och Olivia sover. Jag. Är. Helt. Ensam... När var jag det sist? På kvällen. När inget behövs göras. Inga måsten. Som jag har längtat efter den här stunden. Dom här andetagen.

Men istället för att njuta av tystnaden, lugnet och stillheten så vandrar jag runt i lägenheten, pillar på tvätten, trycker på datorn, zappar på tv och vet inte vad jag ska ta mig till. Vad vill jag göra? Allt det jag längtat efter vill jag inte längre. Min kropp är rastlös, kan inte varva ner och njuta.

Är det så sällan jag får vara ensam att jag inte vet längre hur man gör? Funderar på att krypa ner i sängen brevid min sovande dotter och titta på en bra film, en chickflick kanske. En romantisk tårdrypande chickflick... Det ska jag göra....=)