Jag hade glömt bort hur det är att känna så här, snart fyra månader senare så känner jag mer o mer o mer för varje dag som går. Det pirrar i kroppen och små fjärilar fladdrar i magen. Jag vill vara med min babe varje timme på dygnet och jag saknar honom mer för varje sekund som jag är utan honom. Fast jag kan inte låta bli att tycka det är lite jobbigt att känna så här. Längta efter någon jämt, vilja vara med någon jämt, känna sig lite klängig för att man vill det jämt...=) Klart jag vill vara själv ibland, det vill väl alla, men med J så kan jag vara själv utan att vara det. Tycker om det...=)

Så om du inte har fattat det ännu babe så är jag tokkär i dig!!!!

Sitter här istället för att göra lite nytta vilket kanske inte är så bra. Behöver städa, diska och vika tvätt.. men orken finns inte. En J snarkande lät som ett tröskvärk, F kom upp ca sex gånger under natten och ville inte sova + att Morgan ville leka hela natten! När J's klocka ringde imorse så kändes det som om jag inte sovit en blund, vilket jag troligen inte har. Strax efteråt så kom A upp och började tända ALLA lampor och tala om väldigt högljutt och gnälligt att det var morgon och man skulle upp! Jag totalvägrade röra mig och låg kvar till 10 när jag upptäckte att ungarna hällt en massa vatten över vardagsrums bordet... *sucka* Men men, ligger man och latar sig så..:)

Kan inte låta bli och längta efter tisdag, då mina barn ska åka till sina pappor och vara borta i nästan två veckor, det ska bli så skönt att få vara lite själv.  Men lite ångest har man, så länge har jag aldrig vart utan dom...:(  En vecka max....

Jag ska sooova....=)

Jag håller på och läser en bok som heter "Hemlös med egna ord". Det är en bok som innehåller texter skrivna av hemlösa i sthlm. Texterna skildrar deras liv på gatorna, deras tankar och drömmar. Hela överskottet från boken går till Situation Sthlm. Jag tycker att den är gripande och får mig att öppna ögonen för dom hemlösa. För mig (som bott i sthlm) och säkert många andra så blundar man för just det problemet. Man vill inte se det. Och säkert många tycker (och tror) att det är deras eget fel. Om man läser boken så förstår man att det inte är så...

Jag blir så himla arg när jag tänker på hyckleriet hos våra myndigheter. Å ena sidan gå de ut och predikar om hur farligt det är att röka. Samtidigt kan de inte förbjuda tillverkningen och försäljningen av cigaretter, då staten ju tjänar miljarder i skatteintäkter på rökarna.
Att det finns alkoholmissbruk är ett välkänt fakum. Gissa vem som har monopol på att sälja alkohol i Sverige.
Svenska Spel AB uppmanar oss att spela och bli rika. Gissa vilka som tjänar på det. Just det, statliga monopol!
Missbrukarna blir allt fler. Hur många är det egentligen som ser sambandet orsak och verkan? Staten har ännu inte skaffat sig monopol på knarkdistributionen, men med tanke på hur lukruativt det verkar så är det väl bara en tidsfråga.
Tack för ordet.

Här kan du köpa boken!

Snacka om att det är tufft att vara förälder. Att prata med sina barn är som att stå och prata med sig själv, bara jag som hör vad jag säger, ingen annan gör det. Hela dagen idag har jag försökt få mina barn att plocka upp alla leksaker som dom har strött omkring sig över hela lägenheten. "Ja vi ska" är svaret jag får. Om någonting händer? Nej nej, inte då. Man tappar lusten lite grann att städa och dona när det efter en kvart ser precis likadant ut som det gjorde innan. Det känns som att det likabra kan vara en svinstia här hemma för ungarn averkar ju trivas som fisken i vattnet bland sin röra. Eller kanske inte. Dom släpar ju ut alla leksaker ut iu vardagsrummet istället för att dom inte får plats att leka i sitt rum.

NY REGEL: INGA leksaker what so ever i vardagsrummet!!! Någonsin!

Är så less på att JAG inte kommer fram och måste städa efter dom för att JAG vill ha lite rent och städat. *morr*