Går in i vecka 38 idag, 20 dagar kvar till "bäst före datum". Börjar komma skrämmande nära nu, hon kan gärna få titta ut efter tolv i natt om hon vill det..=) Så less på att vara tjock och otymplig. Men av erfarenhet så vet jag att magen kommer att vara saknad efteråt. Men då kommer jag iaf ha min sessa i famnen istället.

Natten har vart dryg... Har inte sovit en blund på hela natten. Det som är så skumt är att jag inte legat och stressat upp mig själv för att jag inte somnat. Mer ryckt på axlarna, jaha... Somnar väl snart då... Men icke. Vid sex i morse så låg jag och funderade på om jag skulle gå  upp eller om jag skulel ligga kvar. Låg kvar. Och fick sova i 1½ timme!! Wow! sen vaknade Agnes.

Jag har lite svårt att acceptera att jag haft svårt att sova. För jag har inte vart stressad, jag har inte haft förverkar, haft sammandragningar eller vart kissnödig. Jag har inte haft några katter eller ungar i sängen. Babe har legat blixstilla hela natten utan så mycket som en snarkning. Jag har haft dom perfekta förutsättningarna för att få en god natts sömn, men inte då. Kanske DÄRFÖR som jag inte fått sova?

Så sista dagen på året kommer jag att spendera trött. I zombiestil. Kaffe kommer att intas.

Nu frukost med hela min familj (agnes hemma igen). Sen förberedelser för kvällen...

GOD NYTT ÅR!!!

Börjar bli allmänt less på det här nu, stor fet flohabba med jordens halsbränna som får mig vilja spy bara jag reser mig upp eller vänder mig om. Vatten i ben och fötter som får dom att pirra och värka så fort jag står upp för länge. Ett arsle som vuxit sju hundra storlekar på bara någon vecka, en ladugårdsdörr. Förvärkar som bara luras hela tiden och som gör ondare och ondare för varje dag. Dom två senaste har fått mig gråta. Börjar bli allmänt deppig då min förbaskade svanskota (ja jag vet, får skylla mig själv..=P) håller mig i liggläge hela tiden. Att sitta upp är ju bara att fetglömma!!
Det är 23 dagar kvar tills prinsessan har "bäst före datum" och jag räknar ner varenda en... Förhoppningsvis så tittar hon ut några dagar innan.
Nej fy, allmänt less idag. Mina förvärkar har hållit i sig hela dagen (annars så håller dom sig till kvällen), min livmoder värker konstant med ett antal toppar. Den senaste vek mig dubbelt. Men... det är en halvtimme sedan så inget på G här inte...

Gravida magen i vecka 37

Nu på morgonen så har vi haft en liten julafton..=) Tjejerna åker till sina pappor idag så vi öppnade julklapparna idag istället. Både Agnes och Flisan blev helt överlyckliga när dom öppnade alla paketen..=)

Mår helt jäkla skumt i kroppen idag... Är skakis, tom i huvudet och matt i kroppen...

Agnes och Samson verkar ha funnit varandra. Ingen kan nog vara lyckligare än Agnes. Hon och Frankie kommer tyvärr inte så bra överens. Men Samson däremot, han kommer gärna och lägger sig hos henne. Buffar henne i ansiktet och visar att han tycker om henne. Kan Agnes vara lyckligare än nu??

Samson och Frankie har ännu inte funnit varandra. Frankie är så nyfiken på bebis. Han ålar, kryper, visar sig totalt undergiven. Sitter och kikar på Samson länge länge. Men det enda Samson gör är att fräsa åt Frankie. Han är så rädd stackaren. Det är nästan som att Frankie försöker psyka ut Samson..=) Han bara tittar, tittar och tittar. Igår så tittade Frankie så intensivt på Samson att han bajsade på sig, stackarn.

Däremot så kommer Samson riktigt bra överens med resten av oss. Han är så ovan att bli kelad med så han ligger och vrider på sig, snurrar runt och vet inte vart han ska ta vägen när man kliar honom. Tre gånger har han ramlat ner från sängen/soffan i sin iver att få bli kliad precis överallt!! Och han buffar oss i ansiktet så snart han kommer åt...=) Lillskiten..=)

Igår så hade jag förvärkar och sammandragningar utan dess like, i tre - fyra timmar så höll dom i sig, oregelbundna med 10 till 3 minuter mellan. Jag vet att är man omföderska så behöver inte värkarna vara regelbundna förrän på slutet. Så både jag och babe blev lite nervösa. Men liggläge i soffan med vetekudden och ett bad gjorde sitt, utplånade värkarna totalt, så under natten har jag inte haft en enda. Inte ännu heller. Vågade inte ta någon värktablett för svanskotan if det skulle ta udden av värkarna, ville hålla lite koll på dem. Men idag har jag äntligen fått tagit mitt piller..=)

Mmmm, har ju slagit i min svanskota ganska så rejält. Dum som man är så åker man rutchkana med Agnes i busborgen. När kidzen åker så ser det ju ut att inte gå så jädrans fort, och småguppen var väl ingen fara? Men va fan... Väger man över 90 kg så går det JÄTTEfort och guppen blir JÄTTEstora!! guppen blir så enorma så man flyger och landar med en brak på botten av rutchkanan (jahapp, kommer första fv idag då) och svanskotan få ta emot alla 90 kg. Slutar med ett besök på förlossningen (babe så orolig att jag gjort illa Olivia) och en bunt med lite starkare smärtstillande tabletter. Och nu, dag fyra efter min "olycka" så har jag fortfarande djävulskt ont mellan skinkorna, kan inte sitta normalt, kan inte ligga normalt och kan inte gå normalt...*S* Är huvudet dumt så får kroppen lida heter det väl?? =)

Annars så var besöket på busborgen hur lyckat som helst..=) Första gången som vi var dit. Ungarna hade superkul och vi träffade Mickan och Andreas där, över ett halvår sedan sist jag träffade dom (miss U). Hela lördagen spenderades i V-ås. Köpte julgran och julpynt, slängde allt gammalt skit förra året och uppdaterade nu med nya ljus och diverse. Min och babes första julgran, vi har vart utan dom andra året. Tjejerna och vi hjälptes åt att klä den på söndagen. (tanken var ju att den skulle kläs i lördags, men det blev ju förlossningen istället).

Mina sessor på busborgen..=)


Da gran...=)

Går in i vecka 36 idag. Kommer närmare och närmare förlossningen. Känns jobbigt. Det är skönt att jag ska till auroran på måndag då paniken lite smått börjar göra sig påmind. Men jag märker en skillnad på rädslan nu och förut. Förut så var jag mest rädd för att tappa kontrollen, men nu litar jag på att jonas kommer finnas där för mig och hjälpa mig slappna av och vara "där".
Det jag istället är mest rädd för nu är smärtan. För det kommer göra ont, så inåt helvete. Går inte att göra något åt... Det bästa jag kan göra är att slappna av och hantera den på bästa sätt. Det kommer gå finfint, det VET jag. Jag VET att den inte på något sätt kommer bli lik flisans förlossning, för det tillåter jag inte.
det kommer att gå bra....

Nu har lucia vart, med letande och rotande i garderober efter luciagrejjer. Agnes hade luciafirande på dagis i måndags morse, halv åtta skulle alla ungar och föräldrar infinna sig. Kallt så inåt helvete, ungar och vuxna stod och huttrade i kylan och blåsten. Men fint var det, så duktiga dom små..=)
Syns det att Agnes var trött?? =)

Sen igår så var det dags för lussefirande på Flisans skola. Inomhus... Skönt. Man märke åldersskillnaden ganska så mycket på dagis och förskola. På Agnes dagis så hörde man knappt ungarna när dom sjöng. På flisans förskola så tävlade ungarna om vem som sjöng högst och finast...=)

Är så sjukt trött hela tiden... Mina dagar har fått lite "rutin" nu om man säger så. Lämnar kidz mellan halv nio och nio. Sätter mig vid datorn en timme, kollar bloggar, facebook och aftonbladet. Lägger mig på soffan och slår på tvn, tv4Fakta. Somnar efter en kvart, typ. Vaknar av klockan som ringer kvart över tolv, hämtar Flisan, hämtar Agnes...

Är lite trött på att vara trött...=) Har massor jag vill göra, men jag orkar fan inte. Packa BBväskan (nej inte orkat ännu, men nu MÅSTE jag), tvätta, diska, umgås med kidzen... Det är tur ändå att jag har mina tjejer, dom förstår varför jag är så trött. Har lovat att baka pepparkakor med dom, hur sjutton jag nu ska orka det?? Men det ska jag göra. Babe får stå och hålla upp mig..=P.

I helgen ska vi tull busborgen i västerås. Aldrig vart där. Vi vill hitta på något med kidzen innan liten kommer och den här helgen är sista chansen. Sen kommer julen och Agnes åker bort i 1½ vecka. Sen kan ju bebis komma när som helst. Busborgen blir bra, då kan jag sitta still så får Jonas jaga om det behövs..=)

Jag tycker inte om när jag har svårt att komma till ro när jag ska sova. Ligger och vrider och vänder på mig, gnussar med fötterna. Nerverna ligger på helspänn... Huvudet är tröttare än tröttast, men kroppen VILL inte sova. Som nu, efter en halvtimme så ger jag upp.. Kan ju tacka gudarna att kidzen är borta den här helgen så jag kan sova länge i morgon...

Vecka 35

Kroppen: Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen.
Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.

Barnet: Fingernaglarna har nu vuxit ut helt och hållet på barnet. Barnets benmärg börjar producera röda blodkroppar. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

 Det känns att det börjar närma sig, molvärken kommer oftare och gör liiite ondare för varje gång. Fortfarande bara några ggr per dag men för varje dag så kommer det en extra. Kroppen börjar göra sig redo. Det gör konstant ont mellan benen pga tryck och slag med små små nävar. Det är trångt i magen nu, varje liten rörelse hon gör känner jag. Magen leker hela havet stormar och far från ena sidan till andra. Iom att det närmar sig så börjar tankarna ta över mer och mer på förlossningen. Det är ju helt naturligt. Men det här är min tredje förlossning... Och jag känner mig som en förstföderska. Är nojjig, rädd och orolig i hela kroppen.
På ett sätt så är jag rädd och nervös för jag vet vad som väntar. Och på ett annat är jag mindre nervös för jag vet på ett ungefär vad jag har att förvänta mig. Även om den ena förlossningen ej är den andra lik.

Med mitt andra barn så gjorde jag kejsarsnitt pga kolossal förlossningsrädsla. Men nu så här i efterhand så tycker jag att snittet var värre än att föda vaginalt. Jag blev sövd och fick vakna utan mitt barn på uppvaket tillsammans med andra nyopererade. Första gången jag fick se Agnes var på en digitalkamera. Första gången jag fick träffa henne var två timmar senare. Det tog mig två veckor, om inte mer, att känna kärlek till henne. Det vill jag inte uppleva igen...

Så nu ska jag föda vaginalt igen. Men hjälp av en aurora, avslappningsskivor, böcker och massor av ventilationsprat så har jag släppt den största rädslan. Men nu... när förlossningen närmar  sig med stormsteg, så vill jag ta till flykten igen. Men det är inte samma sorts rädsla som förut, den är inte lika tung. Nu vet jag vad jag är rädd för. Att tappa kontrollen och få panik är den största rädslan. Att jag ska tappa bort mig själv och inte kunna slappna av.

Känner mig lite smålöljig när jag försöker förklara för Jonas vad jag känner och inte veta om han förstår, känner mig ännu mer löjlig när jag ligger med min mp3 och lyssnar på avslappningsskivor. Men jag tror att det med hjälp av positivt tänkande kan hjälpa.....

Jag vet inte vad det är men jag har fått världens nojja på att duscha! Jag skulle kunna bo i duschen, den är så skön och behaglig, varmt och mysig. Kan stå i timmar där inne. Gärna flera ggr om dagen. Min hy skulle verkligen inte tycka om det så jag undviker att iaf duscha mer är två ggr om dagen. Lyckades få med min karl in i duschen igår kväll, ibland är det bara mysigt att få sällskap. Han tyckte jag såg drogad ut..=) Det var jag nog åxå, så som jag fnittrade och flamsade...=) Dock så önskar jag att vårat badkar var större, har fått en förkärlek för att bada med. Men det är inte så jätteskönt när magen och tuttarna ligger ovanför ytan och blir kalla. Funderar på att åka till badhuset bara jag och bada lite bubbel....

Blir nog soffan idag, fortfarande inte frisk efter min dunderförskylning. Kroppen är matt och snoret tjockt slem. Idag ska jag till tandläkaren med Agnes, vill helst inte, men blir så illa tvungen. Få se om hon har så fina starka gaddar som jag tror...=)

I morgon så är det Bm som gäller igen. Ska bli spännande och se om magen har vuxit så mycket som jag tror att den har. Om den har det blir jag lite nervös. Hon har ju vuxit med raketfart lilla Olivia, är rädd nog att föda som det är!!

Kan iaf nöjt konstantera att jag inte gått upp ett kg på sex veckor..=) Jag har stannat på stadiga 10 kg+. Med bara 6 veckor kvar så hinner jag förhoppningsvis inte gå upp så mycket mer! Om inte kroppen börjar samla på sig en massa vätska vill säga. Har ju fått lite lite i fötterna och vristerna.

Nej nu är det soffan...

Det blir ingen föräldragrupp för mig idag, babe får åka själv. Är fortfarande dålig..=( Tjock i näsan och halsen, huvudet värker. Helt totalt matt i kroppen! Nu är jag less på att vara sjuk. Febern är borta i alla fall, så den slipper jag. Nej, ska frossa i varm nyponsoffa i soffan med en film....

Mår superduper idag. Näsan rinner, pappershögarna växer bredvid sängen och på soffbordet. Somnar titt som tätt med boken i handen. Varken datorn eller tv locker speciellt idag. Det som är mest lockande just nu är nog ett varmt bad för att jaga bort kylan från kroppen. Gillar inte tabletter, men överväger starkt att proppa i mig några alvedon i hopp om att få mitt huvud att sluta bulta.

Olivia är lugn idag, hon snurrade runt lite i morse men sedan dess så är det stilla. Har upptäckt att hon är en riktig nattuggla! Varje kväll när jag går och lägger mig, då vaknar hon. Varje gång jag vaknar på natten så är hon vaken. Och på morgonen, hon har helt andra sömnrutiner än en annan... Har läst någonstans att rutinerna dom har fått i magen brukar dom ha när dom kommer ut. Jag hoppas verkligen att det inte stämmer...=) Annars så kan jag vinka sömnen bye bye.

Mina tjejer är verkligen helt underbara!! Agnes är inte speciellt kry idag, öm i halsen och förskyld. Jättegnällig och gråter hela tiden. Ingen feber iaf. När vi kom hem från dagis (innan jag märkte hur hon mår) så bad jag dom städa rummet. Agnes grät mest hela tiden (stackarn) så Flisan bäddade ner henne i sin säng och satte igång att städa rummet själv! + Allt skit som Agnes släpat fram! Satte på en film åt tjejerna när dom (flisan) var klara, flisan gick och hämtade flingor och mjölk och servade Agnes med allt. Stoppade om henne i soffan m.m...

Dom kan vara fördjävliga mot varandra men när det väl kommer till kritan så tar dom så bra hand om varandra... Syskonkärlek..=)