Idag är det dags för Ul nr tre. Nu ska vi träffa en specialist som ska titta på markörerna som Bm såg och bedömma om det behövs ett fostervattenprov eller ej. Jag hoppas på att han ska säga att allt ser bra ut. Så här rädd och nervös som jag vart den här helgen har jag aldrig vart! Jag tror att det är ovissheten som är jobbigast, att inte veta om vår lilla tjej är frisk eller inte. Nu är jag konstigt nog inte ett dugg nervös. Kanske är "lugnet före stormen". Kommer sen. Vi åker hemifrån halv ett, då kommer nog pirret och illamåendet. Men det känns spännande att få se henne igen..=)

Håll alla tummar och tår för oss...