Napptjuv!!

Har vart helt ointresserad av bloggen ett tag nu, av helt naturliga och förklarliga skäl. Har ju en liten söt godbit som upptar all min tid. I morgon blir godbiten en hel vecka gammal! Så liten, så ny och så otroligt ÄLSKAD!!

Jag har alltid trott att ju fler barn du får ju säkrare blir man, jo tjena! Jag kommer nog att vara jordens största hönsmamma när det gäller Olivia..=) Är ju nojjig hela tiden, kan inte minnas att jag var så här med Flisan och Agnes.

Ska passa på att lägga upp lite bilder nu när älsklingen sover.


Så liten och så ny. Mamma är helt utmattad!!


Två av mina fyra största kärlekar!




Triss i tjejer...=)


Sömnig.






Hon fick bada för första gången igår, jäklars vad skönt det var. Underbart att se henne njuta så..=)

En natt med lite sömn igen, känns som om gårdagen bara var ett hittepå, för så pigg som jag var största delen av dagen kan man väl ändå inte vara? Nej, tillbaka till trött träsket igen, vi lägger på lite huvudvärk och matthet i kroppen för att göra det hela liiite festligare.

Börjar nog tro att det är som Jonas säger, inte har jag någon bebis i magen inte, bara käkat för mycket mat och lurats. Tror fialottan trivs för bra där inne, för hon vägrar blankt att komma ut! Har bara två dagar kvar till BF och jag börjar starkt misstänka att jag kommer gå över. Så klart, varför inte. Sista gången så gör vi det ordentligt!! =) Men jag hoppas nog mest på att svärfar har rätt. ONSDAG säger han, på onsdag så kommer hon.
Men idag hade vart trevligt. Idag fyller min käre storebror Stefan år. Hela 44 år tror jag han blir (noll koll =S).

Nej om jag ska sluta beklaga mig och istället glömma bort att jag är gravid. Vi låssas inte om det istället, då kommer det ju som en BIG SUPRISE!! =) Oj vad förvånade vi kommer att bli..=P

Nej fy, nu går jag och städar eller nått ist... Yeah right...

Jag och tjejerna var och handlade en kompis till Olivia. Dom har ju haft en varsin kompis med sig till BB, klart att lillskruttan ska ha en hon med..=)

Jag är så ledsen... Jag som alltid har ÄLSKAT att fota gör det aldrig längre... Anledningen? Min NYA kamera. Ny och ny, ett år gammal snart men knappt använd. Min gamla trostjärnare har gått i pension. Min Canon 350 D gick sönder så då köpte jag en 450 D istället som är snäppet bättre. Eller hur, den är så värdelös. Fokuserar på dom mest knäppa punkter. Visst kan jag ställa in fokuseringspunkterna själv, men ibland så vill man slippa det. Sen så använder den blixten på dom mest udda tillfällerna. Jag önskar att jag hade råd att köpa en extern blixt till den som jag kan vrida som jag vill, men har man inte råd så har man inte.

Försökte ta en snabb bild på min mage, kom på i morse att jag inte knäppt sen v 34 (??), är ju nu i v 40 och jag har aldrig gått så långt. Det var ju lättare sagt än gjort!! Kortet som jag lägger upp nu är DET bästa jag fick. Jag har världens ljusaste vardagsrum uppe iom att vi har ett takfönster, när man fotar i en spegel så vill man ju gärna skippa blixten, jo tjena...

Måste sätta mig ner när jag har tid, ork och lust att lära mig min kamera från grunden IGEN. Den här är inte rolig men jag saknar att fota.....

En tjockis i V 40.

Frankie i sin absolut bästa pose..=) Kramas lite med Samson..=)



Och Samson själv har blivit otroligt förtjust i nappar..=)

Stackars Flisan är så uttråkad så att hon klättrar på väggarna här hemma. Hon längtar tillbaka till skolan så hon dör säger hon..=) Men i morgon så har jag lovat att hon ska få åka dit. Hon hade sin första feberfria dag igår så en dag extra hemma gör nog bara gott. Även om hon tjurar och kallar mig dumma mamma för att hon inte får gå till skolan idag..=) Och hon som aldrig vill gå till skolan annars.

Jag är med rastlös, har vart hemma med flisan en vecka nu. Har så ont i höfterna och murvan så att bara gå ut med soporna är en pärs. Kommer ingenstans! Tv:n har jag lessnat på för längesedan, datorn med. Alla mina nya böcker har jag läst ut. Idag så har jag iaf lyckats färga håret! Med Flisan som assistent så gick det galant. Hon hjälpte mig torka bort all färg i nacken och det jag lyckats spilla på golvet..=) Så nu är jag fin i håret igen.. Svart som vanligt..*S* Fattas bara en hårklippning, sugen på att klippa lugg igen... Ska bara gå ner något kilo först så jag inte är lika förbannat rund i ansiktet.

Har man tråkigt så får man hitta på något att göra. Har under någon timme kikat igenom alla mina gamla bilder..=) Fy tusan vad jag "saknar" tiden för något år sedan! Jag var smal och snygg..=P Flisan hade inte kommit in i sitt förtonårs trots och Agnes var knappt trotsig alls. Små och söta...=) Nej, visst är det underbart att få "drömma" sig tillbaka och få minnas allt som vart, men om något år så kommer jag drömma mig tillbaka till nu. Åh vad jag älskar mina kidz.. Jag som aldrig har velat haft barn har nu två underbara prinsessor och en till i magen som vägrar komma ut..=) Kan man vara lyckligare??

Haft en jobbig helg fylld mer oro och stress.. Flisan fick feber i onsdags och sen dess har det bara gått utför. Det har vart feber, halsont, migrän, magont, ont i benhinnorna, diarre, ännu högre feber, feberyrningar, hosta och vätskebrist...

I fredags så blev jag orolig för att hon hade så mycket diarre och inte kissade. Blev ett besök på akuten där det även ovanpå allt konstaterades öroniflammation. Och om hon inte kissade under natten så skulle det bli inläggning på falun barnavd med dropp. Så hem, tvinga i henne alevdon, pencillin och vätskeersättning i massor varvat med vatten, saft och glass. Hon kissade iaf efter någon timme.

På lördagen blev hon sämre. Pratade med sjukvårdsrådgivningen iaf tre gånger. Flisan var jätteslö och kom inte ihåg att hon vart på toaletten alls under dagen (tur att jag visste). Helt väck min stackars prinsessa..=( Men efter att ha pallat upp henne i soffan och tvingat i henne ännu mer ersättning och youghurt så blev hon lite piggare, iaf så pigg att vi slapp åka akut till falun.

Igår så var hon slut, matt i kroppen, feber och täppt i näsan. Hostan vart värre. Men hon var iaf lite piggare.

Idag så sitter febern fortfarande i, men hon har inte alls lika hög som tidigare utan sitter nu på rummet och leker med syrran som kom hem igår..=) Men så orolig och nervös som jag vart den här helgen var det läääänge sedan jag var...

Att jag hade miljoner förvärkar gjorde ju inte saken bättre. Dom kom nog pga av all oro. Tänk om det hade satt igång under helgen!! Vilken mardröm att ligga och föda och samtidigt eventuellt ha Flisan på en annan avd med dropp... Nej fy!

Inte är hon pigg idag inte....

Jag köpte en katt när jag var 19-20 år. En supersöt gul liten rackare med små toffsar på öronen..=) Min bebis och min första stora kärlek...=) Hon fick heta Flisan.

Flisan hade en otroligt stor personlighet! Vart jag än gick så följde hon med. När jag gick till jobbet så traskade hon efter och satt utanför och väntade tills jag slutade, kikade in genom fönsterna och gjorde dom boende otroligt glada med sitt sällskap..=) Sen gick hon med mig hem. Någon gång ibland så gick hon på egna promenader under tiden jag jobbade. Hon följde alltid med till affären, på promenader, ja vart jag än gick så skulle hon med.

Hon var otroligt generös med presenter! Flera gånger så hittade jag möss, fåglar och dylikt nedanför min säng när jag vaknade på morgonen. Två gånger låg det SNOKAR med avtuggade huvuden där!! Min duktiga tjej...=)

Hon flyttade så klart med mig och Jens när vi köpte vårt hus. När hon skulle in så hoppade hon upp och satte sig som ett kors på dörr rutan. När vi sedan skilde oss och sålde vårt hus så blev jag tvungen att flytta till en lägenhet. Med ett tungt tungt hjärta bestämde jag att Flisan skulle få flytta hem till Jens föräldrar som bodde på landet. Hon skulle få det mycket mycket bättre ute på landet med mängder av skog än inne i en trång lägenhet. Tyckte jag... Tydligen inte hon. Varje gång jag hälsade på henne så tjurade hon. Vägrade hälsa på mig, gick åt ett annat håll när jag kom...=( Efter jag smörat ett tag för henne så fick jag på nåder klia henne på huvudet innan hon spatserade vidare.

Jag har saknat henne hela tiden sedan hon flyttade ifrån mig, men hon hade det ju bättre där än i lägenheten med mig. I år skulle hon ha blivit åtta år. Fem av dom bodde hon hos mig. Min älskade Flisan. Ångrat mig ofta att hon inte fick flytta med mig. Känns som om jag svikit henne...

Fick veta idag att hon blev överkörd för någon månad sedan, Jens hade bara glömt tala om det för mig. Fy vad jag har gråtit sen jag fick veta det.. Även om jag inte träffat henne på två år så var hon ändå min bebis, och jag tänker ofta på henne, hur hon har det. Om hon fortfarande är arg på mig..=)